Varför startar man en blogg?
- För att skriva av sig? Antagligen, och det är skönt ibland.
- Något att säga? Kanske, beror nog på vem du frågar.
- Exibihonism? Definitivt, annars kan man ju skriva traditionell dagbok.
Vilken kategori jag tillhör? Alla tre!
Varför döper man den till “Liberalist, javisst” då? Ja, först och främst för att jag är liberalist, men också för att namnen “Liberalen” och “Liberalisten” tydligen redan var upptagna. Det lät liksom inte riktigt lika klatschigt med “Liberalen, javisst”.
Jag verkar ha förmågan att reta gallfeber på de flesta, både som person, men också då jag som sann liberal inte tillhör något speciellt “läger” utan hela tiden står lite mitt emellan. Mycket beroende på att jag alltid försöker se allt ur fler än ett perspektiv tror jag, även om mina sympatier ofta tillhör en av sidorna. Det är alltså inte så att jag saknar bestämda åsikter, jag ogillar bara den enögdhet många uppvisar. Visst är det bra att tro på sin sak, men att se helheten och också försöka förstå “den andra sidan” ger ofta mer än att bara gå på som en bulldozer och mala sina argument in absurdum.
6 kommentarer
Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI
Så trevligt att du har börja skriva. Jag ska nog hänga här ett tag om det är ok med dig?
Är du samma Tintin som skriver hos Catta?
Vi har en sak gemensamt i alla fall, vi kan reta gallfeber på folk. Jag genom att jag inte kan hålla tyst om mina åsikter, och tyvärr inte heller så diplomatisk när jag lägger fram dem. Men jag försöker i alla fall.
Lycka till nu med skrivandet
Tack Hmm! Du får hänga här så mycket du vill ;o) Nu står det tittin och inte tintin, så det är inte jag som skriver hos Catta *s* Jag heter titti, men det var redan upptaget här, så då lade jag till n som mitt efternamn börjar på. Tanken var att det skulle stå titti.n, men det blev roligare utan punkt
Varför ska man behöva hålla tyst med sina åsikter? Det folk verkar ha svårt att fatta är att alla har rätt till sin egen åsikt och att uttrycka den även om den inte överensstämmer med deras
Sen måste man ju ha så mycket hyfs så man inte sårar någon på kuppen, åsikter om person ska man hålla igen med, speciellt i debatter. Man kan gå hur hårt åt en åsikt som helst, bara man håller sig till debattetiken, men man får aldrig angripa personen. Då blir det bara pajkastning.
Kanske därför jag känner mig som en högerkommunist och en vänstermoderat då ha ha. Är lite som du och befinner mig mellan olika läger. Tycker att det är kul att döpa om partierna lite.
)
Själv skulle ja vilja “starta eget”
Liberalerna låter väl bra?
Hej igen TiTTin. (Så nu läste jag rätt
)
Jag håller med dig om att det blir pajkastining om man går till personangrepp. En av de få gångerna som jag har hamnat i den fällan, är när ngn har kritiserat ngn som står mig om hjärtat varmt, först.
Kan säga att det inte var länge sedan som jag har hållit tand för tunga när en person kritiserade ngn som jag gillar, men sen i samma andetag använder sig själv som ett bra exempel, men gjorde precis det som personen kritiserade mina bekanta för. (En lite kommentar slank ut, men den var bara för uppenbar)
Jag har nog tyvärr en ådra där jag kan såra personer mitt i en debatt, men det är för att jag glömmer att de inte alltid har lika högt i tak som jag + att ämnet vi diskuterar kanske ligger lite för nära “hemma”. Men det är aldrig min avsikt att såra, så ryt bara till när jag trampar på med ullstrumpor. Det är som sagt ALDRIG min avsikt att göra ngn ledsen. Min högsta önskan här i livet, är att alla ska vara lyckliga. Livet är för kort för att man ska gå omkring och vara ledsen och olycklig. Jag på mitt udda sätt, försöker faktiskt kämpa för en lyckligare värld.
Men jag lovar att jag ska sköta mig här, för du verkar inte vara en person som automatiskt ställer dig i försvarsposition även om man har motsatt åsikt. Det är ju så det borgar för trevlig utväxling av tankar och idéer, så att man kan växa och lära.
Japp, nu blev det rätt
Ja, om ens nära och kära blir angripna så är det nog lätt hänt att tungan/pennan slinter. Dock har jag märkt att man oftast får bättre resultat om man “daskar till” sina antagonister med fakta och kunskap i stället.
Så är tex fallet med mina barn med NPF. Jag har kämpat i tio år för att de ska få rätt hjälp och bemötande av alla som finns i deras närmiljö. Först dagis, sen skola och fritids. Även BUP (Barn och Ungdomspsykiatriska mottagningen) har jag haft mina duster med. Dock har jag aldrig varit otrevlig, krävt något jag inte själv har varit beredd att göra eller gått till personangrepp. Jag har bara sett till att jag varit ordentligt påläst och haft kraftfulla och relevanta argument och aldrig, aldrig gett mig. Nu behöver jag inte kämpa längre, folk vet att det är lika bra att ge mina barn det de behöver då jag dels vet vad jag talar om och dels hellre river skolan eller BUP sten för sten än ger mig
Aldrig försvarsposition “Hmm”, alltid anfallsposition. Anfall är bästa försvar vet du, men man måste anfall från rätt flank och med rätt argument, annars missar man målet
Ullstrumpa på du, jag tål nog ganska mycket, och skriver man på en offentlig blogg får man tåla lite motstånd, annars är det bara att fatta den traditionella pennan och blocket i stället. Så länge folk angriper mina åsikter och inte mig som person får de skriva vad de vill. Det är ju liksom meningen med kommentarsfunktionen, vill man inte ha respons på det man skriver så kan man ju alltid koppla bort den….