Jag gick ner till stranden i helgen. Redan när jag närmade mig stranden hörde jag vilda hundskall. Jag är inte hundrädd, men jag tycker inte om när hundar, speciellt om jag varken känner hund eller ägare, kommer framspringande mot mig i full fart. Detta trots att både matte och husse gapade i högan sky efter dem. Nå, till slut återvände hundarna till dem, mer för att de insåg att jag var mindre intressant än pinnarna och vattnet, än av en vilja att lyda matte och husses kommandon misstänker jag. Jag slog mig ner i min solstol och uthärdade en timmes skällande, sandstänk, vattenskakningar från dyblöta pälsar och ägarnas eviga tjatande och gapande. De saknade totalt pondus och hade ingen som helst pli på hundarna som glatt gjorde som de ville hur mycket de än gapade. Då det är en ganska liten strand hade jag dock inget val än att sätta mig så långt bort jag kunde komma, ca 15 meter, trycka in hörlurarna och försöka koncentrera mig på “Röda stråk” av Elizabeth George så gott jag kunde.
Jag hade god lust att upplysa dem om att det råder koppeltvång i Stockholms län, och att det dessutom inte är tillåtet att bada hundar på kommunala badstränder, men jag orkade faktiskt inte ta konflikten. Folk som har två kamphundar som de inte har pli på brukar dessutom sällan höra på dylika argument utan hellre tala om för kärringjäveln att hålla käften och sköta sitt eller gå därifrån. Många förbud är löjliga, men koppeltvång och badförbud för hundar på människobad fyller faktiskt en funktion. Dessutom är det inte svårt att förstå varför förbudet har ansetts nödvändigt, inte efter den timslånga uppvisningen jag fick i konsten hur man inte får pil på sin hund.
Efter en timme kom en barnfamilj ner till stranden och då hade de iaf vett att ropa in hundarna, men inte vett at koppla dem. De smet ideligen ner till vattnet till en del barns förtjustning och andras skräck. Till slut kopplade de hundarna och ett visst lugn infann sig på stranden.
Snart var stranden full av barn och föräldrar. Framför mig i vattnet stod en kvinna och hennes väninna och pratade. Hennes dotter stod bredvid och tjatade på henne för att få uppmärksamhet, och till slut skrek hon i ren frustration av att bli ignorerad MAMMA!!!! Då vänder sig kvinnan om, böjer sig ner tills hon har sitt ansikte fem centimeter från sin dotters och vrålar med sina lungors fulla kraft: SKRIK INTE ÅT MIG!!!! 
Hon har nog aldrig hört uttrycket: Barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Då fick jag nog av idioter för dagen och gick hem.
9 kommentarer
Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI
Ja herre jösses vilka puckon det finns. När jag möter folk med hundar de ej kan kontrollera ber jag dem att gå hem och titta på TV4+. Där kan de se hur Caesar Milán gör för att få en hund att lyda. Felet med folk är att de betraktar sina husdjur som barn. En hund som inte har en ledare i form av människan blir både dominant och aggressiv. Först motionerar man hunden sedan fostrar man den och i sista hand så gullar man med den. En hund mår bäst av att veta sin plats i flocken. Först då lyder han människan. Alla i familjen står i högre rang än hunden och den SKA befinna sig längst ner på rangordningen. Då får man en lydig och pålitlig hund. Det finns så många skräckexempel på odugliga hundägare att man blir rent ut sagt förbannad.
Har själv en granne som äger en Flatcoated Retriever. Hunden skäller när som helst på dygnet och halv tre mitt i natten är inget konstigt för denne. Ägaren snackar om att köpa ett halsband som utsöndrar citrondoft när hunden skäller. Problemet var väl att det var så dyrt. Hur skulle det vara om hon tog kontroll över hunden och blev dess flockledare istället. Då behövs inga konstiga halsband. Jösses säger jag bara.
Samma människa har en son på sju år och en son på 2,5 år. Hon skriker högre än ungarna när hon bannar dem och naturligtvis lyssnar de inte. Vad är det med folk egentligen? Har de inget vanligt sunt bondförnuft längre? Skriker man åt ungarna så skriker de tillbaka fattar till och med jag som inga barn har.
Kram på dig snygging hälsar Sunrise
)
Det du säger om vilket fel människor gör i uppfostran av sina hundar kan även direkt överföras till barn. Om man inte från början gör klart för barnet vem som bestämmer gräver man en grop åt sig själv. Ett barn ska alltid få argumentera för sin sak och uttrycka sin åsikt, men de ska samtidigt alltid veta vem som har sista ordet. Folk är antingen för slöa för att uppfostra sina barn, för upptagna av sina egna liv och sitt självförverkligande, eller så är de för angelägna om att vara “kompis” med sitt eget barn. Att börja uppfostra kidsen när de är femton och har börjat ställa till det för sig kan de ju bara glömma. To late! Kram på dig själv gumman!
Absolut sant det du säger när det gäller barnen. Så fort de är stora nog att förstå det du säger är det nog dags att börja fostra. Barn kan inte fostra sig själva för de har ingen erfarenhet av något just för att de är barn. Så vuxna ska inte leka kompisar till barnen utan ta ansvaret att vara förälder i första hand. Min mamma sade så här när jag försökte få min vilja igenom när jag bodde hemma. Så länge du bor här finns det regler att följa. Den dagen du har ett eget hem kan du göra som du vill. Det kan man aldrig.
När min makes son var liten sade han att när jag blir stor och får eget hem kan jag göra vad jag vill. Nej, sade jag du kan aldrig göra precis vad du vill. För när inte du har föräldrarna som bestämmer över dig får du andra i samhället som ställer krav på dig. Jaså, vem då frågade han med stora ögon. Ja, du kan aldrig göra vad som helst för man måste leva efter samhällets normer annars kommer polisen och hälsar på dig. Så vissa saker kan du göra och andra är förbjudna för alla oavsett om de bor hemma eller har egen bostad. Det hade han inte tänkt på. Så minen blev ganska så lång i hans ansikte. Idag har han eget hem, sambo, en dotter på tre och ett halvt år och en baby på gång *ler*. Dessutom är han en mycket bra pappa.
Kram igen snygging!
)
Hehe, precis så säger jag till mina också. De tror att bara de fyller 18 så har vi föräldrar inget att säga till om, men så länge de bor hemma gäller samma regler som när de var 17, så det så
Jaha nu är jag jävligt avundsjuk på din banner.
För övrigt är det fruktansvärt med hundägare som inte fattar att det för det första finns många hundrädda människor, och för det andra inte fattar att en hund är en hund, den kan hitta på vad som helst egentligen.
Mm, hur snälla djur än är så kan och ska man aldrig lite till 100% på dem. Det var två mastiffer, iofs unghundar, men då ska man väl ännu mindre ha dem lösa tycker man.
Kul att du gillade min banner
Mitt erbjudande om att göra en banner till dig kvarstår. Ge mig lite material du vill ha på den och instruktioner om hur du vill att den ska se ut, alternativt ge mig fria händer, vilket du vill. Storleken måste jag dock veta för det är olika från tema till tema. Jag älskar att pula med mitt grafikprogram, så jag gör det gärna.
Oj! Vad roligt! Hmm, måste tänka. Återkommer!
Ok nu har jag bestämt mig för att du ska få fria händer. Typ i alla fall
Såg din mejladress så jag skickar över några grejer att pula med nä du vill. Jättespännande!
Väntar på mail då