Jag läste en artikel på Newsmill, skriven av Merit Wagner. Hon hade skrivit en milslång utläggning om otyget att DO-anmäla all kritik mot slöja, burqa och långärmat till DO för att på så sätt tjäna lätta pengar då de flesta arbetsgivare hellre går till förlikning med ekonomisk kompensation, än tar striden och riskerar negativ publicitet. Min kommentar till artikeln löd så här:
Vad är problemet? Det är väl bara att förbjuda förlikningar och ekonomisk kompensation i diskrimineringsärenden? Det skulle rensa bort de oseriösa ärendena som bara är ute efter pengar. Om man känner sig felbehandlad måste väl upprättelse vara prio ett, inte ekonomisk kompensation.
Det förutsätter ju givetvis att rättegången är gratis för både anmälare och anmäld. Det är väl en utmärkt post att lägga de 93 miljoner/år som DO har i budget på. Det skulle dessutom få dem att tänka till lite extra innan de tog upp vilket mål som helst till rättslig prövning och inte, som nu, hugger på allt som rör sig. Givetvis skulle sträng tystnadsplikt gälla innan ärendet är avslutat. Inget “gråta ut”-repotage eller indignerade artiklar om hur orättvist allt är, gör man det så har man automatiskt förlorat rättstvisten. Efteråt däremot, kan man få gråta ut var man vill.
Kommentera
Inga kommentarer ännu.
Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI
